Vetenskap & forskning

NYTT SÄTT ATT BEHANDLA BLINDHET MED MODIFIERADE STAMCELLER

I ögats näthinnas mitt finns ett millimeterstort område som kallas gula fläcken, eller makula, där tapparna ligger tätt packade. Tappar är de foto­receptorer som detekterar färger och som gör att vi kan se skarpt. Vid torr makuladegeneration dör de stödjeceller som tapparna behöver, de ­retinala pigmentcellerna, vilket skapar områden utan ­tappar. Anders Kvanta, professor i oftalmologi och överläkare vid S:t Eriks Ögonsjukhus, Karolinska sjukhuset i Solna, beskriver hur ytan med döda celler ser ut att mörkna när man använder en avbildningsteknik kallad fundus autofluorescens.

– Ytan utan celler blir svart och de utfrätta områdena liknar en karta i kontrast mot områden med friska celler som är fortsatt ljusa, säger han.

I Sverige får 1 500 personer diagnosen torr maku­la­­­­degeneration varje år och mer än 100 000 männi­skor lever med sjukdomen som gradvis men obönhörligt förstör synen.

I drygt tio år har Anders Kvanta samarbetat med stamcellsforskaren Fredrik Lanner, senior forskare vid Institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik vid Karolinska Institutet i Huddinge. – Jag var tidigare mest intresserad av att förstå hur embryonala stamceller utvecklas, men i vårt samarbete har jag insett att vi med hjälp av stamceller faktiskt kan behandla människor och ­möjligen bota en svår ögonsjukdom, säger han.

I projektet A first-in-human clinical trial on embryoinc stem cell-derived retinal cells for ­macular degeneration kommer patienter att behandlas med en helt ny metod, som innebär att de i sitt skadade öga förses med nya och friska celler.

Forskarna berättar att det länge har gått att säga att det inte finns någon behandling vid torr makuladegeneration, något som i dag är en sanning med modifikation. I USA finns nämligen ett godkänt läkemedel som minskar sjukdomens utveckling, något som då kunnat visas genom att ytan med döda celler i ögat växer långsammare.

– Men det finns ingen koppling till att få bättre synfunktion. Läkemedlet är heller inte godkänt i Europa, säger Anders Kvanta och fortsätter:

– Vår dröm är ju att inte bara minska försämringstakten utan att i framtiden även kunna ge tillbaka förlorad syn! I den kommande kliniska studien är det dock främst den nya metodens säkerhet som ska testas.

– Visst hoppas vi på effekt, men det kan vi inte räkna med i detta skede, säger han.

Att gå från att odla fram ett visst cellsslag från stamceller till att dessa ska kunna användas ­kliniskt är en lång process. I en viktig studie på ­vägen ­provade forskarna att spruta in en ­suspension av de fram­tagna retinala pigmentcellerna under nät­hinnan hos kaniner, vars ögon motsvarar våra i storlek.

– Cellerna lade sig i ett fint lager precis som vi vill att de ska göra, utan några klumpar, säger Anders Kvanta.

Studien publicerades i Stem Cell Reports 2016. Ett annat viktigt steg på vägen mot en klinisk studie var att ta fram ett protokoll för att kunna tillverka retinala pigmentceller från stamceller på ett sätt som går att skala upp, vilket de publicerade i Nature Communications 2020.

Fredrik Lanner poängterar att de ersätter just de celler som har skadats.

– Till skillnad från en del oseriösa studier där man bara sprutar in stamceller och hoppas på det bästa vet vi exakt vilket slags celler vi arbetar med och vilka mängder vi använder, säger han.

Den nya kliniska studien kommer att inledas under 2025 och ska inbegripa 15 patienter med allvarlig torr makuladegeneration. Båda ögonen ska vara drabbade, och man kommer att behandla det öga som är värst däran. Där kommer Anders Kvanta att utföra glaskroppskirurgi, vilket innebär att glaskroppen opereras bort så att kirurgen kommer åt näthinnan. Med en fin kanyl förs sedan de nya cellerna in under näthinnan.

– Vi skapar en liten, kontrollerad näthinneavlossning genom att det bildas en liten blåsa. På ett elegant sätt plattar naturen sedan till blåsan på ett dygn och då har vi förhoppningsvis skapat det lager av celler som vi såg hos kaninerna, säger han.

För att hindra att cellerna stöts bort av immunsystemet får patienten kortison i tablettform. Dessutom sätts ett litet ”riskorn” in i ögat som under tre månaders tid läcker ut kortison lokalt. Resultatet kommer att mätas med avbildningstekniker för att studera utbredningen av området med döda celler, men även för att studera hur de nya cellerna integreras i ögat. Det går att se med ett slags skiktröntgen, kallad optisk koherens­tomo­grafi. Där läggs många tvådimensionella bilder ihop till en tredimensionell bild.

– Vi vill ju också mäta hur näthinnan ovanför de transplanterade cellerna mår, säger Anders Kvanta.

Detta görs med helt ny teknik, adaptiv optik, där enskilda celler går att se som små ringar.

Forskarna kommer också att löpande samla in information om hur patienterna upplever situationen, och om de möjligen ser någon förändring vad gäller synen. De har valt att inte använda ”placebo operationer” där man utför kirurgin, men utan att tillsätta några celler, utan alla patienter i studien kommer att få riktig behandling.

”Vår dröm är ju att inte bara minska försämringstakten utan att i framtiden även kunna ge tillbaka förlorad syn!”

– Det är inte etiskt försvarbart att operera människors ögon om det inte finns en chans att de blir bättre, säger Anders Kvanta.

Fredrik Lanner pekar på att det förhåller sig på liknande vis med andra cellterapier, exempelvis de studier där patienter med Parkinsons sjukdom behandlas med celltransplantat i hjärnan.

– Det har skett ett paradigmskifte och myndigheterna anser nu att denna typ av studie både kan och bör göras utan äkta kontrollgrupp, säger han.

I deras fall går också patientens obehandlade öga att använda som ett slags intern kontroll.

Vad betyder då det ekonomiska stödet från Erling-Perssons Stiftelse? Här är Fredrik Lanner mycket tydlig:

– Det är helt avgörande för att vi ska kunna göra studien!

Han beskriver att de tidigare har samarbetat med det danska läkemedelsbolaget Novo Nordisk som stöttat dem i arbetet att ta fram protokoll för att tillverka retinala pigmentceller från embryonala stamceller. Men företaget tog för ett drygt år sedan det strategiska beslutet att helt sluta arbeta med ögonläkemedel.

– Och där stod vi med våra framodlade ­celler och kunde inte komma vidare, säger Fredrik Lanner.

Anders Kvanta fyller i:

– Med stödet från stiftelsen kan vi nu genomföra den första kliniska studien på människor och testa vår metod i praktiken. Vi har goda förhoppningar om att få bra resultat, men det kommer att dröja några år, säger han.