När man upplever saker ihop blir fördomar till förståelse och vänskap

Pär Johansson, verksamhetsledare på Glada Hudik-teatern – berätta lite om bakgrunden till projekt ”Tillsammans”.

– Vi fick signaler från olika skolor om att särskolan och den vanliga skolan inte gör saker tillsammans. Man firar exempelvis inte gemensamma sommaravslutningar eller jullovsavslutningar och har väldigt få aktiviteter ihop. Så vi tittade närmare på det. Det visade sig att det är ett generellt problem runt om i hela Sverige.

På vilket sätt menar du att det är ett problem?

– För att uppdelning hänger ihop med fördomar. Människor har fördomar om allt möjligt, jag också. I längden är det ett samhällsproblem, och inte bara något som gäller killar och tjejer med Downs syndrom. Möten skapar förståelse. Och när man får förståelse för varandra, så faller fördomarna. Det ska inte vara så att man i ena sekunden sitter i klassrummet och pratar om mångfald, inkludering och alla människors lika värde. Och i andra sekunden har man uppdelade sommaravslutningar.

Barn föds inte med fördomar. Dessa får man oftast av de vuxna. Parallellt behöver vi också arbeta med att övertyga de vuxna om att det inte är något konstigt. Vi måste leva som vi lär. Visa barnen att det inte är något konstigt med olikheter. Annars blir det inte hållbart.

”Vi måste leva som vi lär. Visa barnen att det inte är något konstigt med olikheter. Annars blir det inte hållbart.”

Så teater motverkar fördomar?

– Ja, framförallt är teatern ett väldigt konkret sätt att skapa integration. Det är ett väldigt slitet begrepp idag, men det är ändå vad vi gör. Grunden är det mänskliga mötet. När man upplever saker gemensamt övergår rädslor och fördomar till förståelse och vänskap.

Det låter så enkelt när du säger det. Finns det ens några hinder?

– Ja, fördomar är ju det tydligaste hindret. Men jag hävdar att den som får möta killar och tjejer med Downs syndrom i skolan, inte lika lätt får fördomar mot personer med funktionshinder. Eller att den som får en lärare med utländsk bakgrund inte lika lätt blir fientlig mot främlingar. Samtidigt räcker det inte att rikta sig till unga. Vi måste göra en väldigt grundläggande förankringsprocess, med skolledning, lärare och föräldrar, eftersom fördomar finns även hos dem.

Det finns också hinder som handlar om dåligt samvete. Man tänker på allt det man inte har gjort och tvivlar på att det ens går. Så vi måste visa att det finns hopp, att det är fullt möjligt att förändra saker. Det handlar om att skapa förutsättningar, och visa goda exempel. Det är inte så svårt, om man bara våga släppa taget och ge människor chansen att mötas.

Vi tänker att ”Tillsammans” ska bli en modell som sporrar och visar andra hur man kan ta initiativ, våga gå över gränserna och åstadkomma förändring.

Berätta lite kort hur ”Tillsammans” ska gå till.

– Det börjar lokalt här i Hudiksvall och leder så småningom till en turné runt i Sverige. Projektet genomförs i tre steg, på ett år vardera. Fyra barn från vanliga skolan och fyra barn från särskolan följer varandra i tre år. Precis som i Glada Hudik-teatern blandar vi proffs och amatörer.

Första året producerar de en teatermusikföreställning. Arbetet och rollerna fördelas så att alla klarar av det. Är man duktig på att sjunga, då sjunger man. Man gör det man är bra på.

Andra året spelar de sin pjäs för alla skolor i Hudiksvalls kommun. Tredje året kommer de att föreläsa för andra elever om hur det var att jobba tillsammans.

Hela projektet kommer att filmas och bli en dokumentär. Den gör förhoppningsvis samma jobb som föreläsningarna, fast den kan nå ännu fler.

Vi tror att de här stegen kommer visa att det är inte så konstigt, utan att det bara handlar om att hitta gemensamma nämnare.

Är ditt mål att särskolan ska avskaffas? Att alla ska gå i samma skola?

– Nej, det är jättebra att det finns en särskola och en vanlig skola. Jag tror inte på att man ska samla alla barn i samma klassrum. Det kan bli lätt kaos av det. Däremot tror jag på en mer inkluderande skola, från alla håll. Det skulle lägga grunden till ett bättre samhälle.

”Det ska inte vara så att man i ena sekunden sitter i klassrummet och pratar om mångfald, inkludering och alla människors lika värde. Och i andra sekunden har man uppdelade sommaravslutningar. Barn föds inte med fördomar. Dessa får man oftast av de vuxna.”

Om vi går från samhällsperspektiv till de enskilda medverkande – hur tror du att det blir för dem att vara med i ”Tillsammans”?

– Det är givetvis svårt att svara på. Men jag tänker på när vi samarbetade med Ica, och de skapade Ica-Jerry. Han spelas av en kille som heter Mats. Jag kommer aldrig glömma när första filmen visades. Det kändes som att hela Sverige vändes upp och ner. Det kom väldigt mycket kritik från dem som tyckte att det var fel att ha en person med Downs syndrom i en reklamfilm.

Efter andra filmen var jag så osäker på om jag själv hade tänkt rätt, så jag ringde upp Mats mamma. Hon sa direkt: ”När jag födde Mats var det första jag fick höra att jag hade fött ett monsterbarn. De sa att det bästa jag kunde göra var att lämna bort honom. Att han får vara lycklig och stolt idag, det är en seger. Så kör på.” Då slog det mig att det är enkelt att vara bra i teorin. Det är lätt att göra en värdegrund med en massa fina ord. Men verklighet är någonting annat.

Efter tredje filmen gick vi ut och berättade att Ica skulle börja anställa. Då blev det knäpptyst. Omgivningen förstod att filmerna inte alls bara var ett trick av företaget för att bli omtyckta. Idag har Ica anställt 1 700 personer med funktionsnedsättning.

Det är ett konkret exempel för mig. Mats har blivit en förebild. Nu har vi många killar och tjejer med Downs syndrom som kommer till oss på studiebesök, och vill bli den nya Ica-Jerry. Vi måste skapa förebilder. Och visa att det finns hopp om en ljus framtid. Det är samma sak med ”Tillsammans”.

Ser ni projektet ”Tillsammans” som ett test, eller kommer det att följas av ”Tillsammans 2” och så vidare?

– Det är klart att vi vill börja med att testa. Ett projekt startar man ju för att se om man ska etablera det, eller om det blir någonting övergående. Men jag hoppas givetvis att det blir många fler ”Tillsammans”.

Det har ju gått en tid sedan du fick veta att ”Tillsammans” hade beviljats en donation. Minns du hur det kändes?

– Ja, det var en glädje! Samtidigt lite av en skräckblandad förtjusning. Vi hade jobbat otroligt hårt med ansökan, att göra den så bra som möjligt och förklara varför ”Tillsammans” är viktigt och värt att stödja. Och det gäller såklart att ställa alla frågor till sig själv först. Tänker vi rätt? Så när jag fick beskedet var det sådana tankar som kom upp allra först. Men det var bara en kort sekund, efter det vill man ju bara framåt.

Och nu har ni kommit igång?

– Vi är i planeringsfasen nu. Förra veckan träffade jag manusförfattare och musikansvariga. Tyvärr har ju pandemin satt stopp för mycket. Vår region, Gävleborg, är hårt drabbad av smitta. Skolan har tvingats att hantera det i första hand. Det är svårt för dem att sätta sig in i nya saker under sådana omständigheter, så vi har lämnat dem ifred under en period.

För oss som jobbar med mänskliga möten är pandemin verkligen ett påtagligt hinder. Det är svårt att repetera en teaterföreställning över Zoom. Men det är inget vi kan göra någonting åt.

Ja, vi hoppas att det snart går att komma igång igen. Vad längtar du mest efter att ta tag i?

– Jag längtar verkligen efter att träffa våra skådespelare igen. Att ses och kunna jobba fysiskt, och vara i det element där vi är allra bäst.

Hur fick ni reda på att stiftelsen finns, och att det går att ansöka om donation?

– Första gången jag hörde talas om Erling-Perssons Stiftelse var för tio år sen. Jag var och föreläste på Fryshuset och frågade hur de finansierade sina projekt och så berättade de om stiftelsen. Efter det har vi haft ett samarbete med Karl-Johan Persson, som har gått in privat med stöd till vår senaste film, Catwalk. Han har också berättat att stiftelsen finns och att det går att ansöka om donation.

När idén till projektet ”Tillsammans” föddes gjorde vi en ansökan. Nu har vi fått den. Det känns fantastiskt att projektet kan bli verklighet!

Relaterade projekt

  • No description available of this image
    Barns & ungas utveckling Sparksapp.se, Sparks Generation Alexandra Krook
  • No description available of this image
    Barns & ungas utveckling Brismottagningar Magnus Jägerskog & Somaya Ghanem
  • No description available of this image
    Barns & ungas utveckling Generation Pep