Barns & ungas utveckling

LAMPAN GUIDAR UNGA TILL YRKESSTUDIER OCH ARBETE

Unga människors väg från skolan till arbetslivet är varken rak eller enkel för alla. Exempelvis trodde fyra av tio pojkar i årskurs 8 som bodde i förorter att de skulle få svårt att hitta arbete, enligt en rapport från Barnombudsmannen från 2018. I Arbetslöshetsrapporten 2019 från Akademikernas A-kassa beskrivs också en matchningsproblematik på arbetsmarknaden, då många som står utanför saknar gymnasiekompetens – samtidigt som arbetsgivare söker alltmer kvalificerad arbetskraft. Projektet Lampan, i Fryshusets regi, fokuserar på ungas väg från skola till arbetsliv.

– Projektet Lampan är speciellt eftersom det startade i pandemin, när en bred grupp ungdomar riskerade att hamna utanför både skola och arbete. Många hade svårt att hänga med i digital undervisning på gymnasiet och dessutom försvann alla instegsjobb i ett slag, säger Katarina Nilsson, nationell projektledare kunskapsområde arbetsmarknad och entreprenörskap.

I projektet har man skapat en digital och nationellt tillgänglig studie- och yrkesvägledningscentral. Idén är att överbrygga det glapp som kan finnas mellan insatser från skolans studie- och yrkesvägledare, SYV, och arbetsmarknaden.

– Vi ville lösa de akuta problemen som pandemin innebar, som att unga skulle få träffa en SYV om de behövde, eller snabbt få hjälp att anmäla sig till Komvux för att ta igen när man missat matten, säger hon.

Johan Oljeqvist, Fryshusets vd, fyller i:

– Och vi valde snabbt att hålla öppet för alla som ville – från de som bara hade lite problem med att undervisningen var digital, till unga i utanförskap, säger han.

De inledde projektet utan att veta när pandemin skulle släppa sitt grepp och fick då rigga för digitala lösningar, berättar Katarina Nilsson.

– Vi var även ute på gymnasieskolors skolgårdar och informerade om vad vi gjorde. Över tid har vi börjat använda fysiska möten. Vi utvärderar ständigt våra verksamheter och när det gäller digitala möten med SYV fungerar dessa bra för de allra flesta, utom för de vi möter med lägst förtroende för samhället – där behöver man träffas i rummet för att stämma av kroppsspråk, säger hon.

"Vi har lärt oss vad vi ska göra och hur, oavsett pandemi. Vi har också insett vikten av att jobba brett, eftersom vi har en så heterogen målgrupp."

Något som har fungerat väl är de drygt 60-talet inspirationsföreläsningar som har arrangerats. Då får personer som unga kan identifiera sig med berätta om sin resa till jobb eller den position man har idag.

– Sådan storytelling talar verkligen till de unga. Det kan exempelvis vara en tjej med utländsk bakgrund som etablerat sig inom tech-branschen och hennes väg dit, säger hon.

Efter 22 av projektets totalt 30 månaders löptid gjorde de en sammanställning av resultaten: då hade mer än 4 300 unga mött en handledare eller en SYV, och drygt var tionde ungdom hade därefter anmält sig till fortsatta studier. Dryga 21 000 timmar hade ägnats åt utbildning, coachning och praktisk verksamhet tillsammans med unga. Och 112 unga i systemutanförskap – ”unga som varken arbetar eller studerar” – hade handletts. Drygt 2 400 ungdomar hade upprättat funktionella CV:n och 173 studiebesök hos näringslivet hade genomförts.

– Nu har sammanlagt 102 unga fått jobb hos oss, medan 317 har fått jobb genom oss hos extern part, säger Katarina Nilsson.

Inom projektet har även 51 ungdomsdrivna projekt engagerat knappt 800 unga. Ett exempel som Katarina Nilsson lyfter är 19-åriga Noelia i Göteborg, som fångades upp när de var ute och pratade i gymnasieskolan. I nian väcktes hennes intresse för sömnad.

– När de teoretiska ämnena var tunga var syslöjden en plats där hon kunde andas. Nu har vi en färdiguppbygd syateljé och hon är magiskt duktig, säger hon.

Idag lär Noelia andra att sömma, de återvinner tyger och syr exempelvis hårband.

En annan grupp som kan hamna i skuggan av ”unga från orten” men som är viktig att nå är ”unga, vita killar på landsbygden”.

– Tjejerna drar, killarna blir kvar och det finns en grogrund för sexism och rasism, säger Katarina Nilsson.

I Torsås, mellan Kalmar och Karlskrona, är det många ungas passion att meka med bilar och de tog själva initiativ till en bakluckeloppis.

”Extrajobb är lätta att glömma bort eftersom de är just ’extra’, men vi har förstått att de innebär ’extra allt’.”

– Det är dyrt med reservdelar, men på loppisen kunde man byta förgasare med varandra och även få in pengar på fika och annat som såldes. Men eftersom problemet kommer att återkomma är vårt mål att vi ska ha kompetensen och strukturen för att de tillsammans med handledare kan planera ett på sikt ekonomiskt hållbart upplägg – kanske bil-café, bil-bingo eller vad vet jag, säger Katarina Nilsson och fortsätter:

– I dessa båda fall har Lampan gett näring till nästa projektansökan, där unga skapar sina egna arbeten och där entreprenörskap är en viktig faktor. På en arbetsmarknad där ”fast anställning” inte betyder samma sak som för min generation och där projektanställning och gig-jobb är normen, är det viktigt att unga identifierar sina entreprenöriella egenskaper för att kunna navigera på bäst sätt.

Projektet Lampan har nu varit igång i två år.

– Vi har lärt oss vad vi ska göra och hur, oavsett pandemi. Vi har också insett vikten av att jobba brett, eftersom vi har en så heterogen målgrupp, säger Katarina Nilsson.

Något som hon lyfter är vikten av att unga får chansen att jobba extra.

– Extrajobb är lätta att glömma bort eftersom de är just ”extra”, men vi har förstått att de innebär ”extra allt”. De är så viktiga för att unga ska förstå vad ett arbete är och vilka möjligheter som finns, säger hon.

Johan Oljeqvist håller med.

– I vår generation var det självklart med sommarjobb, men så ser det inte ut idag. De jobb som erbjuds kan till och med vara destruktiva, som att unga får betalt för att göra ingenting, säger han och fortsätter:

– I verksamheten Action: X-factor, som utvecklas inom Lampan, vill vi säkerställa att företagen och det offentliga öppnar upp för extrajobb för en bredare målgrupp än normalt.

Enligt Johan Oljeqvist har det ekonomiska stödet från Erling-Perssons Stiftelse varit mycket värdefullt.

– Vi vet sedan tidigare att när det är svåra tider, i form av en pandemi eller lågkonjunktur, riskerar två–tre årskullar unga att fastna i utanförskap. Utan Lampan hade de inte exponerats för de möjligheter som faktiskt finns, säger han.

Katarina Nilsson lyfter en annan aspekt, den ekonomiska samhällsvinsten.

– Vi håller precis på att räkna på detta, men jag skulle gissa att för en investerad krona ger vårt arbete tre tillbaka till samhället, säger hon och fortsätter:

– Varje timme vi tillbringar med unga och kan påverka deras framtida val så att de väljer att bidra som skattebetalare, eller att göra gott för andra på annat sätt, innebär att samhället får något tillbaka – den investeringen får man inte glömma bort.