Vetenskap & forskning
ETT HELT NYTT SÄTT ATT BEHANDLA ASTMA
Astma är en folksjukdom där uppåt var tionde vuxen i Sverige är drabbad i någon grad, och ofta utlöses astman av en allergisk reaktion. Symtom på allergisk astma är väsande och pipande andning, tryck över bröstet, andfåddhet och en känsla av att det är svårt att andas samt hosta. Idag behandlas astma med inflammationsdämpande och luftrörsvidgande läkemedel, där fler läkemedel kan läggas till om det behövs.
Ett av de cellslag som ligger bakom symtomen kallas mastcell. Gunnar Pejler, professor vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi vid Uppsala universitet, har studerat dessa sedan mitten av 1990-talet.
– Som så ofta inom forskningen var det inte planerat utan jag halkade in på mastcellerna av en slump. Jag höll på att studera de vita blodkroppar som kallas makrofager och trodde att de kunde motverka blodlevring, men det visade sig vara mastcellerna som hade den förmågan, säger han.
Mastceller finns i vävnader som ligger nära vår omgivning: i hud, ögon, luftvägar och tarm. De reagerar genom att släppa ut en rad olika komponenter, där histamin kanske är mest känt. Mastceller kännetecknas av att de är fullproppade av små blåsor som i sin tur innehåller sur vätska. Denna egenskap vill nu Gunnar Pejler och hans kollegor använda för att slå mot mastceller och de likaledes sura eosinofilerna som också är inblandade i allergisk astma.
I inledande försök kunde de med hjälp av två olika molekyler få mastceller och eosinofiler att genomgå så kallad apoptos, eller kontrollerad celldöd. Molekylerna gör att cellernas blåsor släpper ut sitt sura innehåll inuti cellen, varpå cellen packar ihop och dör.
– Men de molekyler vi använde hade toxiska egenskaper, så vi behövde en bättre kandidat, säger Gunnar Pejler.
De sökte då igenom ett bibliotek med 1 200 små molekyler som alla är godkända läkemedel. Där fann de en som verkade lovande, monensin. Molekylen utvinns ur en svamp och används flitigt inom djuraveln, bland annat som antibiotika.
– Det hade ju varit riktig bingo om vi hade hittat en kandidat som redan var godkänd som läkemedel för människa. Men vi tror inte att monensin är farlig att använda, säger han.
Detta behöver dock fastställas i toxikologiska test. Frågan är då om det finns risker med att slå ut mastceller – de borde väl ändå ha något slags skyddande effekt eftersom de finns kvar hos oss? Enligt Gunnar Pejler är deras roll som skydd mot bakterier eller parasiter inte helt belagd.
– Deras sätt att sekundsnabbt degraderas är inte funktionellt vid sådana, mer långsamma hot. Men det finns ett tillfälle då det är bråttom och det är när det handlar om att skydda oss mot gift, säger han.
Mastceller har också visat sig kunna utsöndra enzymer som bryter ner orm- eller bigift.
– Det var nog en mycket viktig och livsavgörande funktion under människans utveckling, men kanske inte lika grundläggande nu i Sverige på 2000-talet, säger han.
I projektet A new principle for the treatment of asthma är en del att ta fram mänskliga mastceller ur lungvävnad, något som har visat sig vara svårt.
– Vi får bortopererat material vid lungcancer, men eftersom dessa patienter ofta är rökare är materialet inte användbart, även om det fungerar ibland, säger Gunnar Pejler.
En annan källa till mänskliga mastceller är bortopererade näspolyper.
– Idag fick vi vår första bit och nu får vi se hur det går att rena fram mastcellerna och sedan testa vår läkemedelskandidat på dem, säger han.
Enligt Gunnar Pejler är mastceller robusta, medan eosinofilerna är mer känsliga. Dessa utvinner de ur blod som de får från blodcentralen. I pipeline ligger också mikroskopistudier av mänsklig lungvävnad som då ska fyllas med agaros och sedan snittas. När agarosen sköljs bort går det att i realtid studera om mastcellerna är känsliga för monensin och exakt vilken typ av celldöd de genomgår.
– Vi vill ju att celldöden ska vara selektiv och bara drabba mastcellerna, säger han.
I en djurmodell har möss åsamkats astma som utlöses av kvalsterallergi. Hos dem ska läkemedels-kandidaten testas, för att se om den kan mildra påverkan på luftvägarna. I samarbete med kollegor på Karolinska institutet som arbetar med marsvin görs liknande försök, och här testas även monensin på mänskliga bronker. Stödet från Erling-Perssons Stiftelse är mycket viktigt, menar han.
– Det gör att vi kan driva forskningen vidare och vi har kunnat anställa två personer som arbetar heltid med detta, vilket inte hade varit möjligt annars, säger Gunnar Pejler.
Projektet har alstrat mycket data, men ytterligare studier krävs och även att resultaten publiceras vetenskapligt.
En fråga är hur ett framtida läkemedel bör ges. Här tror Gunnar Pejler att inhalerad underhållsbehandling under exempelvis pollensäsongen kan vara en lämplig form.
– Det är förstås svårt att spekulera kring den framtida betydelsen för patienter, men man kan tänka sig att denna typ av behandling skulle kunna lindra besvären framförallt för de med svår astma. Och han är hoppfull framåt.
– I princip har vi kunnat bekräfta att monensin fungerar. Nästa steg är att testa på större djur. Sedan behöver vi patentera upptäckterna och hitta samarbeten med läkemedelsbolag för att så småningom kunna göra en klinisk fas-1 studie. Men det är en lång process och det vore naivt att tro att vi – även om allt fungerar – har ett läkemedel på plats tidigare än om tio år, säger Gunnar Pejler.
