Barns & ungas utveckling

POLIS, SOCIALTJÄNST OCH NÄRINGSLIV FÅNGAR UPP UNGA I RISKZONEN

I projektet Rätt Kurva slår sig tre instanser samman för att bromsa trenden där ungdomar och barn socialiseras in i kriminalitet. Initiativet att arbeta tillsammans på ett nytt sätt kom från polisen, som i sin tur hade inspirerats av en modell som används i Tyskland.

– I dag rekryteras tre barn varje dag in i krimi­na­litet i Sverige. Läget är oerhört allvarligt så vi behövde göra något, säger Johan Sone, polis verksam vid Nationella operativa avdelningens internationella enhet. Hans kollega vid samma enhet, Catharina Törnqvist, fyller i:

– Vi tror mycket på det tyska sättet att arbeta med problemet och metoden har också utvärderats där. När vi har arbetat med våra tyska kollegor har vi känt att detta är något vi kan ta med oss till Sverige, säger hon.

Alessandro Rezaei, avdelningschef vid socialförvaltningen Nordost, Göteborgs stad, beskriver hur man arbetar tillsammans med polisen på ett närmare vis än tidigare.

– Vi har länge haft insatser kopplade till föräldrar vars barn varit i olika risksituationer, där kriminalitet varit en faktor. Inom projektet har vi möjlighet att samverka på ett tydligare och mer strukturerat sätt, säger han.

Den tredje aktören är näringslivet, som representeras av Beredskapslyftet där Malin Crona är generalsekreterare.

– Vår vision är att mobilisera näringslivet vid utmaningar i samhället. Ungdomsbrottslighet har blivit en stor kris i samhället de senaste åren, så för oss var det självklart att tacka ja när Cattis och Johan i höstas frågade om vi ville delta, säger hon.

Målgruppen för projektet är barn mellan åtta och femton år.

Med ett urvalsverktyg kan polisen fånga upp barn i riskzonen att hamna i grov kriminalitet. Här värderas barnet systematiskt utifrån ålder, hur grova brott man har begått samt orosanmälningar till socialtjänsten, vilket vägs samman med familjens övriga riskfaktorer.

– Vi tilltalades av att polisen är involverad i urvalsprocessen och att metoden är evidensbaserad och utvärderad på olika sätt sedan starten 2011, säger Catharina Törnqvist.

Sedan stämmer polisen av med ­socialtjänsten. Två socialsekreterare utreder om barnet eller ­familjen redan har en pågående insats inom social­tjänsten. Det är också viktigt att insatsen Rätt ­Kurva inte krockar med redan pågående arbete, exempelvis om barnet redan är placerat i samhällsvård. Alessandro Rezaei beskriver att man har utformat en metodhandbok för detta.

”All forskning visar att om man tidigt fångar upp barn som är på väg åt fel håll och sätter in kraftfulla insatser är det en samhälls­ekonomiskt god affär.”

– Vi tittar på helheten och utifrån det gör vi en bedömning om vi tror att det är ett barn och en familj där det är lämpligt att vi går in med Rätt Kurva. Till polisen kan vi då säga att vi ser samma behov, eller så kanske vi säger att barn A och B kan ha nytta av insatsen, men inte barnen C och D, säger han och lägger till:

– Självklart följer vi gängse sekretesslagstiftning när det gäller vilken information vi delar.

När polisen och socialtjänsten är överens kontaktas familjen av poliser som är speciellt utvalda för sin stora kommunikativa förmåga.

– Att rätt personer gör ett första besök är viktigt så att budskapet om att det är ett erbjudande tydligt går fram, säger Catharina Törnqvist och fortsätter:

– Genom att arbeta förtroendeskapande kan vi tydliggöra att det handlar om frivillighet och målet är att visa att vi vill hjälpa familjen och skapa tillit till samhället.

Socialtjänsten bidrar med att kartlägga familj­ens behov.

– Arbetssättet genererar också att vi får med skolan på ett helt annat sätt än tidigare, vilket är viktigt, säger Alessandro Rezaei.

Näringslivet kommer in sist i processen när barnen är identifierade och socialtjänsten har kartlagt barnets och familjens behov. De behov som kommunen inte själva kan stötta med slussas vidare till Beredskapslyftet.

– Då är tanken att vi kan bidra exempelvis om ­någon behöver ett medlemskap i en jujitsu-klubb för en meningsfull fritid, säger Malin Crona.

Stödet kan även handla om att hjälpa föräldrar att hitta arbete.

– Exempelvis ville en förälder byta jobb då hon hade väldigt lång pendling. Här kan vi via våra nätverk kontakta arbetsgivare. Det kan också handla om sommarjobb för barnets äldre syskon, eller praktikplatser, säger hon och fortsätter:

– Sen finns det ju också många organisationer som redan har bra verksamhet, som läxhjälp eller föräldrastödsprogram, där är ju tanken att vi är en länk även till dem. Ibland kanske stödet är gratis, ibland kan det behöva finansieras.

Alessandro Rezaei flikar in:

– Det är ju en verktygslåda som socialtjänsten inte alltid har tillgång till på egen hand.

Att offentlig och privat sektor samverkar anser alla parter är av stor vikt. Johan Sone lyfter en ökad polarisering i det svenska samhället, där vissa barn får sämre skolresultat och hamnar allt längre från arbetsmarknaden.

– Vi bygger den perfekta stormen för att organiserad brottslighet enkelt och snabbt ska kunna rekrytera in barn till en värld där status blir lättåtkomligt, säger han och menar att det därför är viktigt att hitta dörrar in i det etablerade samhället.

– Jag tror att de här barnen och ungdomarna har så lite gratis att de behöver näringslivets kraft för att det här arbetet ska ge framgång. Det är inte polisen och socialtjänsten som kommer att lösa situationen, utan det är det svenska samhället som kommer att göra det i slutänden, säger han.

Malin Crona håller med om att fler behöver engagera sig.

– Från företagens sida ser man det både som ett samhällsansvar men även som ett egenintresse – den spiral vi är i nu är dålig för Sverige, men också dålig för arbetsgivare och dålig geografiskt i de områden där man verkar. Sen vill ju företag generellt hjälpa till, men det finns ju inte alltid en plattform för att göra det, men det gör det här, säger hon.

För att projektet ska lyckas behöver alla bitar finnas på plats. Catharina Törnqvist pekar på att polisen måste välja ut rätt barn att rikta insatsen mot, men också bemötandet hos de poliser som först möter familjen.

– Att man visar att man tror på familjen och att detta är någonting vi gör för att stötta. Det är också ett jättejobb för de dedikerade familjebehandlare som jobbar med att motivera barn och familj att vilja ändra inriktning på sitt liv, säger hon.

Malin Crona betonar att hon hoppas att närings­livet inte bara ska ställa upp ekonomiskt utan också via engagerade medarbetare.

– Här kan man tänka sig mentorskap eller liknande. Jag tror det behövs för att kunna skapa ingångar till arbetsmarknaden, säger hon.

Alessandro Rezaei poängterar uthållighet i stödet till föräldrarna.

– Det kommer till en punkt där föräldrarna ska jobba vidare med de här barnen på egen hand. Vi är ju inne under en period, men de kommer inte alltid vara kvar i Rätt Kurva. Vi behöver stärka föräldrarna i det här förändringsarbetet, säger han.

Johan Sone fyller i:

– En framgångsfaktor är också att långsiktig­het kommer att öka tilliten till lokalpolis och social­tjänst. Att man vet att Rätt Kurva finns över tid och kan erbjuda stöd till fler familjer. Jag tror framgången bygger på vår förmåga att vara långsiktiga i det här arbetet – vi kommer inte att se resultat av detta arbete förrän om kanske 15–20 år, säger han.

Här lyfter de fyra också vikten av stödet från ­Erling-Perssons Stiftelse. Malin Crona sammanfattar:

– Det betyder fantastiskt mycket, inte minst att det handlar om ett treårigt stöd under hela pilot­projektet är otroligt värdefullt. Att vi kan säga att Erling-Perssons Stiftelse är med och finansierar projektet ger också gott renommé och fungerar som kvalitetsstämpel, säger hon.

Catharina Törnqvist lyfter att man har ­förberett för att över tid utvärdera hur insatsen fungerar i Sverige, vilket tidigare har gjorts i Tyskland.

– Då syntes exempelvis att av de barn som ingått i projektet slutade 40 procent helt att begå brott. Här behöver vi komma upp i fler familjer innan vi kan göra några kvantitativa analyser, säger hon.

Inledningsvis kommer man att utvärdera pilotprojektet i samarbete med forskare vid Göteborgs universitet. En fråga är då exempelvis hur familj­erna själva, skola och socialtjänsten upplever att arbetet fungerar.

Johan Sone avslutar: – All forskning visar att om man tidigt fångar upp barn som är på väg åt fel håll och sätter in kraftfulla insatser är det en samhällsekonomiskt god affär. En Rätt Kurva-­insats skulle kunna kosta i storleksordningen 500 000 kronor under ett par års tid, men ett barn som ­faller in i kriminalitet kostar samhället långt över 20 miljoner. Med det sagt, är det ju barnet självt som betalar det allra högsta priset, säger han.